To late.

Hur vet man att man förtjänar att leva? När man hela livet fått höra motsatsen, när man aldrig fått höra att man duger till något, fått höra att man borde gå och dö?

Nadja stod med tårna utanför kanten, hon var beredd, beredd på att falla framåt, men hon stod kvar ändå och tittade ner på den mörka vattenytan, här uppifrån såg den nästan svart ut. Det var väldigt långt ner, längre än hon hade trott. Men det spelade ingen roll på det sättet skulle det inte bli något misslyckande. Som allt annat hon misslyckat med.
Hon kunde fortfarande höra orden som ropades efter henne när hon sprang ut på skolgården med tårarna rinnande, sprang för att komma undan klasskompisarna som jagade henne. De ropade saker som missfoster, cp-barn, lebb och hora efter henne, och jagade henne för att slå henne. Hon snubblade och trillade framåt med ansiktet i backen, hon kände bara lite av smärtan när hon skrapade upp hela ansiktet, men rädslan över att de skulle komma var större. De hann ifatt henne och började sparka på henne, kallade henne saker. Sen hörde hon en röst som sa åt de att sluta, dem sprang iväg och lät henne ligga kvar ensam, läraren som sagt åt de att sluta, lyfte upp henne och stödde henne när de gick till skolsyster.
“Hon har ramlat och slagit i ansiktet” hörde hon henne säga till skolsköterskan. På något sätt kände Nadja på sig att läraren inte skulle berätta att hon hittat Nadja när en massa ungar sparkade på henne. Det hade hänt förut och lärarna hade aldrig gjort något åt saken. Eller jo en gång när hennes mamma hade ringde till skolan efter att Nadja kommit hem med en blåtira olyckligtvis en av de kvällarna mamma som mamma hade varit hemma. Så mamma hade ringt till skolan och lärarna hade sagt att hon skulle prata med eleverna. Och visst det hade de gjort, men det gjorde bara saken värre, efter de pratar med dem blev de ännu surare eftersom lärarna sagt att ifall det skulle hända igen skulle de behöva ringa deras föräldrar. Och då hade de bara slagit henne ännu mer och sagt att de skulle döda henne ifall hon sa något.
Och efter det höll hon tyst, vilket inte var så svårt eftersom hennes mamma åkt på morgonen innan hon gått upp och kom hem efter hon gått och lagt sig. Hon träffade nästan aldrig sin mamma. Så hon behövde inte dölja såren och blåmärkena för henne.
Lärarna såg henne inte, de låtsades i stort sätt att hon inte var där, de ropade upp hennes namn på morgonen men de tilltalade henne nästan aldrig. Vilket hon var nöjd med, eftersom hon helst ville att ingen skulle märka henne, veta om att hon existerade.
När hon blivit äldre och börjat i högstadiet var hon fortfarande mobbad. Ingen pratade med henne, de slog inte längre eller något som tur var, men hon var utfryst, riktigt grovt, ingen pratade med henne och när de väl gjorde det så var det för att kalla henne saker eller be henne dra åt helvete eller att gå och ta livet av sig. När de hade samarbeten var det ingen som ville jobba med henne, och när lärarna delade in dem i grupper så den hon hamnade med pratade inte ens med henne, Utan lät henne göra hela uppgiften och sa sedan till läraren att det var Nadja som var den som inte hade gjort något. Och eftersom Nadja inte vågade säga emot så trodde lärarna på dem.
I nian började det en ny tjej i deras klass, som blev satt bredvid Nadja och hon började prata med Nadja, första gången på länge som någon pratat med henne i skolan utan tvång, och hon frågade Nadja vad hon hette och ifall det var en bra skola. Och Nadja hade inte vetat vad hon skulle svara, men precis då ringde det ut, och hon och den nya tjejen reste sig upp och gick ut, men då kom de andra från klassen och sa till henne att Nadja var ett äckel, att hon smittades, och en massa andra saker som fick tjejen att följa med dem och struntade i Nadja. Hon blev en av de som ropade saker efter henne i korridoren efter henne.
Hon visste att det inte var någon som ville ha henne. Att hon inte betydde något för någon. Hon kunde ingenting, hon var inte bra på något.
Så hon var säker, säker på vad hon skulle göra, hon var säker på att hon skulle göra det, det var därför som hon stod här. Beredd på att falla, hennes armar blödde, hon hade skurit upp dem, och nu droppade det ner för hennes händer och ut över kanten från bron. Hennes ansikte rann också, från blod och tårar. Hon visste inte riktigt varför hon grät, kanske för att det var härligt att få ett slut på allt. Kanske för att hon visste att ingen skulle bry sig att hon var borta. Att hon visste att ingen skulle märka att hon var borta.
Hon undrade hur det skulle bli i skolan dagen efter, när hon inte satt på sin vanliga plats längst ner i klassrummet. Ifall någon skulle fundera lite snabbt på att hon inte var där, ifall någon ens skulle reflektera över att det var tomt där.
Kanske de bara skulle tänka att det var skönt att slippa henne. Eller att de blev ledsna över att inte ha någon att underhålla sig med.
Hon visste inte, var inte ens säker på att hon ville veta. Ändå funderade hon på det. Hon undrade även vad hennes mamma skulle tänka. Hur lång tid det skulle ta innan hon märkte att Nadja var borta. Om hon ens skulle märka det. Och om hon skulle göra det, ifall hon skulle berätta det för Nadjas pappa, eller ifall hon skulle skita i det men fortfarande ta pengarna som hennes pappa skickade till henne varje månad. Hon undrade ifall hennes mamma skulle bli ledsen över det, att hon var borta.
Hon undrade också hur lång tid det skulle ta innan någon hittade henne. Ifall någon skulle hitta henne, hennes kropp kanske skulle åka iväg med strömmen till någonstans långt borta, kanske hon skulle hittas av någon som inte brydde sig om henne. Som vanligt. Som bara skulle låta henne ligga. Det skulle vara det bästa. Det var vad hon ville, att ingen skulle bry sig, då skulle det inte bli någon förändring.
Hon lutade sig lite längre ut för att titta på vattnet, och det kändes som hon skulle trilla så hon tog tag i broräcket, hennes hjärta dunkade snabbare och hon blev rädd.
Helt plötsligt började hon fundera på ifall hon verkligen vågade.
Och då lutade hon sig framåt och föll.

Hur vet man att man förtjänar att leva? När man hela livet fått höra motsatsen, när man aldrig fått höra att man duger till något, fått höra att man borde gå och dö?
Jag vet att jag förtjänade att leva.
Men nu är det försent. Nu har jag redan fallit. Fysiskt har jag redan fallit. Men psykiskt var jag redan så långt ner man kunnat komma.
Att höra att man inte förtjänar att leva, höra det från andra, gör att man själv tror på att man inte gör det. Det gjorde jag. Men samtidigt som jag föll, kom jag på att det stämmer inte, det är inte någon annan som kan bestämma för ifall jag förtjänar att leva. För alla människor gör det. Alla förtjänar att leva…

Det här med popcorn är väldigt intressant, alltså micropopcorn. Liksom det är ju olika på alla micros, inga har ju likadan värme. Och på popcornpåsen står det ju rekomenderad tid, oftast från en minut till tre. Och man måste ju verkligen testa sig fram för att hitta rätt värme. Och dessutom så är det ju olika med olika popcorn. Mycket ointressant för folk som inte är trötta, men väldigt intressant för de som är det...

Och andra saker.

Christoffer och jag ska försöka igen. Denna gången på riktigt. Och jag hoppas verkligen att det kommer att funka. Eftersom att vi älskar varandra. Visst att det kommer att finnas bra stunder och dåliga. Men det är ju så det är. Annars skulle det ju inte funka. Och för de som inte har dåliga stunder, de måste verkligen gå på något, något olagligt.

Men eftersom vi inte gör det så kommer det att gå upp och ner. Men förhoppningsvis inte så långt ner så det inte går att lösa. Utan att det är sådär lite lagom lågt.

Aja ska beställa lite foton på nätet nu. Men bloggar snart igen.

Puss på er, eller något i den stilen :P

//Bim

Klockan är 03.21 och jag kan inte sova, sitter bara och tänker på dig, och nu kommer tårarna igen också... Helvete.. Det var lugnt ett litet tag, men sen när jag upptäckte att du döljer något... Då kom dom igen. På dagen lyckas jag bita ihop... Men på natten så kommer det bara. Utan att kunna hindra det. Varför ska sånt här vara så svårt? Varför måste man ha såna här jävla känslor, varför måste man bry sig om folk? Kan man inte bara vara okänslig? Följa de fyra F'en...

Find them

Fool them

Fuck them

Forget them

Och hungrig är jag nu också.. Så det blir väl att lägga mig i sängen i typ en kvart, innan jag tröttnar på det och går ut till köket för att leta efter något att äta. Kommer dock inte hitta något i kylskåpet så därför går jag till fruktskålen, där jag tar en banan, som jag tar med mig in på rummet, äter upp, ligger i sängen i ca två minuter innan jag än en gång tröttnar och går upp och tar mig en nattemacka. Plus letar efter något annat gått att äta, och ett glas med apelsinjuice. Sen ca en timma efter att jag ätit, kommer jag att somna och sova tills klockan blir typ tolv, ev mer. Då går jag upp är för lat för att göra något.. Funderar på att slänga iväg ett sms till någon, men mobilen ligger i rummet och jag sitter i soffan och kollar på "Våra bästa år" och orkar inte gå och hämta mobilen, sen när jag tröttnat på TV'n så går jag och lägger mig, tills mamma kommer hem då vi äter middag, men efter det går jag och lägger mig igen.

Så här underbart är mitt liv...

Fast eftersom det är ett nytt år, så kommer jag att bryta denna vanan. Så därför ska jag stänga av datorn nu, lägga mig. Och sova. Inget käk utan bara sova. Sen ska jag gå upp i lagom tid och äta frukost, och efter det går jag ut och springer en runda...

Hmm troligt att jag kommer göra detta. Men nu ska vi inte tänka så. Utan tänka på vilken snygg kropp jag kommer att ha sommaren 2012!

Godnatt folket!

Älskardigochsaknardigönskaralltkundevarasomförrige
nduärmittalltellerduvarmittalltnuharjagingetkvar..
.

Nytt år

Nya chanser

Nya löften

osv

Även nya bilder, så just nu funderas det på ifall jag ska sminka mig och ta lite roliga bilder... Tror att det blir så, måste dock ta till mig ork att göra detta. Blir nog så rätt snart, men aja... Måste läsa den jävla boken som vi läser i skolan.. Som är så jävla tråkig att man har lust att slänga boken åt helvete! Men då får man ju betala för bokhelvetet-.- Läser hellre bibeln istället för "Mor gifter sig" av Moa Martinsson. Sry Moa men din bok SUGER!!!! Ber mamma läsa den åt mig, xD vilket hon inte kommer göra, men önska kan man. Aja bara ta tag i det... Snart......

Gott nytt år!

"Nyårslöften"

1. Gå ner 10-15 kg

2. Ha.ha sluta röka

3. Plugga mer och göra uppgifter

4. Ta tag i mitt eget liv istället för alla andras.

Maskinen- Krossa alla fönster! Min nya favorit låt xD Tack vare Sarah Strågefors!

Sitter hemma just nu och lyssnar på den. Fast nu bytte det över till LMFAO, I'm sexay and I know it. (Sarah igen)

Julen har varit.... Fick många fina julklappar i alla fall :) Men whocare? Septum? Hell YEAH! Färga håret RÖTT igen också! LOVE IT!

Jag blir så jävla arg på dig! Och det värsta är att du inte fattar själv vad det är du gör! Eller det kanske du gör men du låtsas att du inte gör det, gör dig dummare än vad du är med andra ord.

Och jag kommer fan inte palla detta länge till. Jag har inte världens jävla längsta stubin!

Iaf.. Roligare saker..

Min katt har klättrat upp på en högtalare och nu så har han fått tag på en julgranskula som hänger i granen, snart välter han väl även ner den porslinstomte som står där... Funderar på att gå och rädda tomten.....

Leva livet!

Idag blev det ingen skola, hade för ont i mage och rygg imorse. Så kom inte upp ur sängen. Men får kolla på Schoolsoft vad jag missat, hoppas det inte är för mycket bara.

Just nu sitter jag i alla fall med hårinpackning, eftersom till och med Linda (min lärare i hantverk sylist) har sagt åt mig att mitt hår behöver det, plus att hon har förbjudit mig för att bleka håret igen... Lite grann av ett wake-up call. Så nu blir det inte någon mer blekning och när utväxten blir för extrem färgas håret i någon annan färg. Fast då tonar jag det visserligen. Så det inte sliter så jätte mycket på håret.

Väntar på att mitt löshår ska komma, kommer denna veckan. HOPPAS verkligen på att det kommer idag. Så ah nu så är mitt liv bra xD kommer få LÅÅÅNGT hår, som jag väntat på hela mitt liv (Utseende fixerad, eller ah inte direkt men vill ha något att dra fingrarna genom >.<)

Tänkte ta lite ego bilder sen, för kände att jag behövde lite nya bilder. Är rätt trött på samma gamla bilder. So I need a change.

Nu börjar en film med Robert Pattison. Hur det nu stavas'^^

Sitter här i skolan med hörlurar på och spelar musik på högasta volym för att stänga ut musiken som spelas av de andra. Helt underbart låt! Sök på youtube på Knudde94 och ta älska mig, GUD SÅ BRA LÅT!!!