Grejen är inte den att jag saknar dig, utan att jag saknar någon. Det är så trist att vara själv! Och jag vill ha någon, någon som är min, och då tänker jag ju genast på dig, jag vill inte ha dig tillbaka, nejnej. Men jag vill ha DET tillbaka, en sån kärlek, med någon annan. 

Börjar tro att det är mig som det är fel på... Och det kanske det är också.. Men jag försöker, kanske lite för mycket.

Men jag försöker intala mig själv att allt är bra, att jag mår bra. Visst det gör jag ju också, tills natten kommer. När jag ligger ensam i min säng, och fryser. 

Då vill jag bara ha någon hos mig, och då tänker jag på dig. Inte för att jag vill ha dig, utan för att jag vill ha någon. 

På samma sett som jag en gång hade dig. 

Saken måste ligga hos mig...